En extra chans

Nu har det gått nästan exakt ett år sedan jag senast var på mammografi, och sköterskan rådde mig till att undersöka mina möjligheter till profylaktisk mastektomi. Efter att ha träffat läkare, kirurger o plastikkirurger under 2014 har jag äntligen fått en tid för op. Om två veckor är det dags, så från o med nu får bloggen bli en dagbok över mitt liv före under o efter op. 

Känslan nu när det är så nära är: äntligen. Har ju ända sedan mamma dog känt att det inte längre handlar om om jag kommer drabbas utan bara när. När ska jag få gå igenom allt min mormor, moster o mamma gjort? Ska mina barn förlora sin mamma för tidigt? Ska Daniel få stå o se på som min pappa gjorde? 

Nej, genom detta ingrepp hoppas jag slippa allt det, kunna leva lite mer säker på att kanske få leva länge. Farmor blev över nittio år, det låter lockande. Dit ska jag nå.