Nu är allt liksom över

Idag har vi nu haft mammas begravning, superjobbigt och fint
på samma gång. Helt underbar präst fick vi, så gullig med underbara
ord som passade perfekt på mamma. Emelie blev alldeles tokledsen,
jättejobbigt att se/höra. Hon ville inte sätta sig hos nån heller,
envisades med att sitta bredvid kusin Johanna. När det sen blev
dags att gå fram till kistan så kom hon till mig, och när vi gick därifrån
så gick hon och Mats ut från lokalen =(

Alla pappas syskon kom upp från Danmark, det tror jag verkligen
han uppskattade. Dessutom var hans gamla arbetskompis Flemming
och hans fru med. Sammanlagt kom det ca 50 personer till kyrkan,
blandat med släktingar och vänner.

När de spelade "Där rosor aldrig dör" trodde jag att jag skulle svimma.
Hjärtat slog huller om buller. Det var mammas som själv bestämt att den
låten skulle vara med. Texten är ju så sorglig =(

Tack vare en massa gulliga släktingar och bekanta så gick det väldigt
smidigt med serveringen av fikat. Vad skulle jag gjort utan er? =)
Kakorna hade farmor Emilia gjort, bullarna fixade Cattis, kokosrutorna
grejade jag och pappsen och tårtorna gjorde jag och svärmor (fast mest hon).

Kortet som stod på kistan hade Per fixat, det blev jättefint.
Det var taget på mitt 30-årskalas förra året, så då var hon fortfarande
relativt pigg och kry. En fin bild av henne att minnas =)

Känns fortfarande precis lika overkligt att jag aldrig mer kommer få
träffa henne, vet att det går in i skallen till slut.....men tid kommer det ta.
Var ju samma känsla när morfar Bertil dog (Daniels morfar),
kändes helt sjukt att gå in på rummet på sjukhuset och se honom.
Till slut så lär man sig leva utan honom/henne, men det kommer stunder
då man gråter en skvätt.

Nu är det dags att lägga barnen.
kram å gonatt

Så var det söndag igen

Herregud vad dagarna går fort.

Nu har ännu en helg på campingen susat förbi.

Vi har ju haft husvagn där sen maj -06,

men har ju vart där med mamma å pappa sen maj -84.

Känns helt sjukt vad åren går,

och nu ska man för första gången vara där utan mamma =(

Det är en himlans tur att stället finns iaf.

Pappa hade väl deppat ihop helt om han skulle

suttit ensam i en lägenhet nu när mamma är borta.

Där ute har han en massa vänner i princip hela tiden.

Det är nästan alltid nån där han kan sjabbla och fika med.

Vi kommer åxå nästan varje helg, och svärmor är ofta där med.

Jag sprang till Bystugan och tillbaka (7,2 km), gick riktigt bra.

Igår tog Emelie och Daniel årets första dopp *brrrrr*

Idag ska jag faktiskt lägga in lite nya bilder på vår tokiga familj,

blir kanske nåt från campingen åxå.

Här kommer en liten blandning.

Gluggen

En liten presentation av vår förstfödda är väl på sin plats.

Busig.

Tappat två tänder (och är superstolt över det).

Väldigt klok.

Spelar fotboll i Islingby.

Är inte längre kär i Anton (säger hon iaf).

Älskar att sjunga och uppträda.

Är med i Unga Örnars Teatergrupp Gott och Blandat.

Kan nu simma bröstsim, och gör volter ner i vattnet.

Kan hjula.

Har precis som Gustaf vart en riktig busunge när hon var liten.

Tycker inte om ananas, men älskar pannkaka.

Hon kan stå i timmar framför spegeln och sjunga å dansa.

Häromdagen sa hon att hon ju "drömt om att bli en arist

sen hon var tre år". Haha, låter som nåt hon sett på tv.

Kicki Bergsten ska ju anordna "Småstjärnorna" på Maxi,

men den dagen ska vi på Grönan. Typiskt. Dessutom har de

sin allra första match precis samma dag. Jaja, kommer väl

fler chanser till uppträdande och matcher. Hon säger iaf att

hon ska vara med i Lilla Melodifestivalen. Så det är väl bäst

hon börjar skriva en låt snart då =)

Älskar att retas med lillasyster gör hon åxå, HERREGUD vad

de kan tjafsa......man blir ju helt galen på dem ibland.

Sen skyller de på varandra för precis allt.

Skvallrar om den andra gör nåt tok.

Självklart leker de jättebra ibland åxå, men inte lika ofta =)

Avslutar med lite foton =)

Nu får det vara nog =(

Har ju för f*n inga kläder alls kvar som jag får på mig,

var tvungen att gå och handla igår. Så här kan det inte fortsätta,

så nu är det LCHF som gäller. Körde GI sommaren efter vi fått Sofie,

och det funkade ju bra. Får väl ha lite veckorapportering här,

så jag vet att jag måste hålla i =) Provade t.o.m Daniels jeans,

fick inte igen dem =( Så nu får jag leva i mina nya jeansshorts

och de andra mjukbrallorna, plus två linnen som jag kan variera mellan.

Tyvärr måste det bli ett till utlägg på större kläder,

måste ju ha nåt att ha på mig på begravningen nästa vecka.

Ska åxå se till att försöka pallra mig ut för ett varv runt älven varannan dag,

lite motion lär ju inte göra saken värre =) Har ju dessutom tre lopp att kämpa mot: Blodomloppet (juni), Tjejmilen (aug.) och Lidingöloppet (sep.). Alla tre är på en mil. Blodomloppet är ju redan om två veckor så det blir nog lite kämpigt att fixa, men det SKA gå. Jag kan faktiskt vara envis ibland :P

Det bästa med den här metoden är ju helt klart frukosten: bacon och ägg

....MUMS!!! Bara det gör ju att man vill ta sig ur sängen varje dag.

Hoppas nu på ett bra resultat de första veckorna, har ju lite att ta av =)

Det mesta trodde jag satt på magen, men nu verkar det ha spridit sig lite mer.

Jaja, bort ska det iaf. Som det är nu så visar jag mig inte i bikini,

men jag vill ju sola lite i sommar. Får helt enkelt kämpa som en dåre.

Håll alla tummar å tår för mig nu =)

Lilla råttan =)

Idag var Gustaf med Daniel till hans jobb.
När de sitter vid fikabordet så hör de en smäll
(som en råttfälla som slår igen).
Strax efteråt kommer Gustaf gåendes (alldeles tyst),
sträcker fram handen och vill att Daniel ska ta bort råttfällan =)
Inte ett ljud.....haha...han e ju stålmannen.

Tänk att en så liten pojk kan vara så nyfiken.

Han är överallt hela tiden,

upp och ner för trappan.

Upp på köksbordet och riva lite i grejorna där.

Upp på soffan, slår en volt ner över kanten.

Sliter tjejerna i håret när de alla tre är i soffan.

Kasta grejor.

Ha sönder tidningar.

Ringa min moster och prata lite med Inge.

Skickar sms med Daniels mobil.

Stänger av/sätter på tvn.

Klättrar upp i fönstret och knackar som en dåre.

Stoppar allt ätbart (och inte) i munnen.

Ritar på soffan.

Stirrar på tvn när det är reklamen med kossorna.

Pussar på dockan.

River ur alla kläder ur garderoben.

Skallar pappa (precis som systrarna gjort tidigare).

Lånar tjejernas klackskor.

Äter upp allt i min matlåda.

M.m m.m..............skulle nog kunna hålla på i evighet.

Snart är det dags för 18-månaderskollen på BVC.

Får väl se om han vuxit på sig nåt då.

Senast låg han på ca 75 cm lång och 9200 gram.

Han äter ju som en häst, så det är ju underligt att

han är så pass liten som han är. Liten men tuff =)

Har ju lagt in bilder tidigare på att han kan sova precis hur som helst,

men här kommer favoriter i repris:

Igår var annonsen med i tidningen

Nu börjar det närma sig begravningen, och det mesta är fixat.
Kändes faktiskt skönt att sysselsätta sig med nåt de första dagarna,
och inte bara sitta hemma med alla tankar. Först sa vi ju att vi
skulle göra det nästa vecka, men på torsdagen kände jag att det
var lika bra att fixa det med en gång.

Det var pappas idé att ha en husvagn i annonsen,
och det tyckte jag blev perfekt. Mamma (och pappa) har ju trots
allt spenderat de senaste 25 somrarna i en sån =)
Den blev jättefin!


Den här dikten valde vi:

Så stilla, så sakta

Du tynade bort

Vi stod vid Din sida

så hjälplösa blott

Stilla kom döden,

den kom som en vän

Tog Dig vid handen

och förde Dig hem.

Jag och Daniel läste massor av dikter innan vi bestämde oss,

och den här tyckte jag passade perfekt.

Väldigt fin, och passar bra in på vad som hände.

Vi valde också blommor som ska vara från mig, brorsan och pappa.
Dessa blev det:

Supervackra!!!!

Fattar fortfarande inte att jag suttit och hållit min egen mamma
i handen när hon tagit sitt absolut sista andetag.......varför?

Daniel har sagt flera gånger att han nu är orolig för vad som

ska hända i framtiden. Min mormor, moster och mamma har

alla drabbats av bröstcancer. Känns som om det är min tur nästa gång.

Tänk om de kunde hitta ett vaccin eller nåt som botar det helt...

När man kommer upp runt 50 så kommer väl de tankarna bli

starkare och starkare, det var i den åldern alla tre drabbades =(

Over and out

Så har det redan gått två nätter

Tänk vad fort tiden går, nu har två nätter passerat sedan mamma försvann.
Har ju bara vart in i lägenheten två ggr sen dess för att hämta alla hjälpmedlen
de lånat av MoH. Var helt sjukt att se en tom säng. De senaste veckorna har
jag ju vart dit varje dag för att ta hand om mamma och pappa, och nu är
det bara pappa kvar. Inte så bara, men ni vet precis vad jag menar.

Igår följde jag med pappa till läkaren för den årliga "hjärt-kollen".
Stod nåt mysko utländskt namn på kallelsen, så jag tänkte att det kunde
vara bra att va med. Många har ju svårt att förstå pappa, och att då träffa en
läkare som inte han skulle förstå.....kaos!!! Kommer dit och får då träffa
en ung man som antagligen bott här i hela sitt liv =)
Inte en skymt av nån svenska med brytning.
Hahaha, är jag full av fördomar eller???
Det gick iaf bra att prata med honom, men jag blev orolig när han började
snacka om extraslag på hjärtat.....va??? ska jag förlora pappa också???
Nej, det var inte flimmer....*puh*. Han tog iaf ekg och en massa prover.
Ekg såg bra ut, men vi får väl se om han hör av sig med provsvaren.
Pappa berättade om vad som hänt, och läkaren skrev ut lite sömnpiller.
De funkade, pappa har tydligen sovit bra i vår säng =)

Idag är det dags för tältresning på campingen, vi ska försöka hinna
med både pappas och vårt. Får väl se hur det går med det =)
Sen är det meningen att vi ska sova kvar där hela helgen.

På måndag är det tänkt att den "riktiga" vardagen ska börja igen,
alltså att gå till jobbet. Får väl se hur det blir, kan ju vara skönt att
tänka på nåt annat. Nu ska jag ner å sätta igång tvättmaskinen,
har blitt dåligt med sånt den senaste veckan.
Har inga kläder rena nu......

kram

Nu är det över

Nu har mamma (äntligen) fått somna in.

Ingen mer smärta....det var väldigt lugnt och fridfullt.

Hon somnade sakta in tillsammans med de närmsta omkring sig.

Känns helt overkligt att man nu ALDRIG mer ska få se henne....

höra hennes pladder =)....se henne busa med barnen....

helt overkligt.

Fredagens planer

Idag är det äntligen dags för att få på sig ännu en tatuering =)
Hoppas bara mamma haft en bra natt så jag kan gå dit med gott samvete,
och att hon är så pass vaken att hon kan se den och förstå vad det är...
Sätter in bilder sen =)

Igår var mamma på bästa humöret, när Daniel kom dit så sa han nåt
om att "nu ä ja hännä". Då sa mamma: hej Daniel, ja nu ä du hännä.
Nåt sånt har hon inte sagt på flera veckor. Var väldigt vaken och pigg
många stunder igår, pratade med alla och var rätt glad.

Senare i eftermiddag ska alla mina kära arbetskompisar gå på Afterwork,
får väl se hur jag gör. Om inte mamma ser alltför dålig ut så kanske jag
kan hänga på en timme eller nåt. Måste ju i vilket fall som helst åka
iväg och äta, och det spelar ju ingen roll var det är.
Bestämmer mig nån minut innan.

Nu är de dags för frukost.
Kram

mamma är sämre nu

hade ju trevligt i fredags när hon fick träffa många på campingen,
och det var en j-la tur att vi åkte dit då. från lördag och framåt
har det verkligen gått utför, nu kan hon knappt röra sig alls.
äter inget och är svårt att få i henne medicin. pratar en massa
"strunt" och är arg på oss (mig och pappa) för att vi inte fattar nåt.
vad det är vi inte fattar har vi ingen aning om dock...före hon säger
så så har hon inte sagt nåt alls på ett tag. pratade med sköterskorna
från teamet idag (och även läkaren lite senare på kvällen), de säger
att hennes beteende nu tyder på att kroppen börjar lägga av =(
har ju hela tiden vetat (ända sen hon fick diagnosen för ca ett år sen)
att det inte skulle vara så lång tid kvar för henne, men nu när det
verkligen börjar närma sig känns det overkligt. hur förbereder man sig?
kan man det alls? nä, tror inte det...bara att vänta och se hur man
reagerar sen när det e dags. känns otroligt bra att jag tog mod till mig
att prata med mamma om hennes önskningar kring det som
kommer efteråt. annars hade det vart för sent för sånt nu =(
går ju som sagt inte alls att ha en vettig konversation med henne nu.

på fredag är det ju dags för min tredje tatuering att ta form.
bad ju om att få en tid så fort som möjligt, i hopp om att mamma
skulle hinna se den. nu känns det som om hon kommer kunna se den,
men inte förstå vad den betyder =( ska iaf bli skoj att göra den.
har ju alltid älskat nasse och nu känns ju verkligen rosa bandet som
rätt motiv för mig. att de sen passar perfekt ihop är ju underbart.
får väl stoppa in en bild här sen när det e klart.

idag har emelie börjat på fotboll igen. hon "spelade" förra året,
men det var mest lek och klättring i målet som gällde för henne.
vi hade tackat nej åt henne inför detta året, men idag så ville hon
va me ändå. ringde då till tränaren och kollade om det var ok.
det var det, så nu är daniel med henne på träningen =)
hon har lovat att lyssna på tränaren, och att vara med på alla övningar.
vi får väl se hur det går.

åhhhh höll på att glömma...............emelie har tappat sin första tand idag =)
å hon e överlycklig! den var superlös igår kväll, och idag på dagis så
fastnade den i ett päron =) gluggfian ser supersöt ut nu.

kram å gonatt

Lite mer om förra veckan =)

Ringde ju till Fröbergs för att höra om våra skjutdörrar kommit,
nejdå de kommer den 14 maj!!!!!!! Fy fan, här har Daniel skyndat
sig för att få klar allt i garderoberna.....så är de inte klara =(
De sa att de skulle komma v17/18...nu är det v19.

Mamma börjar bli sämre, av all smärtlindring antar jag =(
Var väldigt svår att prata med idag, hon bara svamlar och upprepar allt.
Försökte få i henne medicinen, nej den hade hon redan tagit sa hon.....
som tur var kom teamet dit lite senare och lyckades få i henne den.
Undrar hur mycket värre detta kommer bli innan hennes lidande är över....
Hon börjar också bli svagare. Förra veckan tog hon sig enkelt från sängen
till rullstolen, men nu går det väldigt trögt. Hon håller ju på att tyna
bort mitt framför våra ögen...skulle väl gissa på att hon väger ca 40kg nu,
om inte mindre. Hon som alltid förut vart så smal är ju snart
bara skinn och ben. Börjar bli mer och mer jobbigt att se henne bli så här.
Börjar ju åxå glömma saker mer och mer nu, tappar ord och sånt.
Tänk om det kan bli så till slut att hon inte känner igen oss???
Nej, önskar mer och mer att det får gå fort nu för hennes skull.
Vore jag rent självisk skulle jag självklart ha henne kvar tills jag blir 100 år.
Vore det jag som låg där så vet jag inte vad jag hade önskat......
hur vet man sånt???

På onsdag ska jag äntligen till doktorn och få mina provsvar,
hoppas faktiskt på att de visar det jag tror: Hypothyreos.
Vet att det låter sjukt att nån hoppas på att vara sjuk,
men då vet jag vad alla symtom beror på och kan sen få en medicin
som gör mig frisk. Visar de inget (enligt honom) så kommer jag
kräva en remiss till Falun, där har de en specialistavd. för detta.
Vi får helt enkelt vänta och se.....

Nu är det läggdags snart....gonatt

Liten frågesport =)

Vem är detta?

1 Emelie

X Sofie

2 Gustaf

Denna helgen var det fullt upp =)

Började med Valborgsmässoafton då vi gick upp till Bergebo
(vi tog såklart genvägen uppför slalombacken *puh*).
Barnen hade jätteskoj, träffade många kompisar där uppe.
Gustaf kutade runt som en galning och skrek hela tiden =)
Sååå söt, men jobbig!!!
Däckade vid 22,22...skönt.

Fredagen började med att vi tog med mamma till campingen =)
Jag tror hon verkligen uppskattade det, det var ju många
där ute som hon inte sett sen förra sommaren.
Kan ju faktiskt ha vart hennes sista gång där ute....
så det var kul att få med henne.
Tjejerna ville självklart sova hos Famme, så de kom inte med hem......ovanligt.

Kvällen tillbringades framför tv´n med Humorgalan. Trevligt!

Lördag morgon åkte vi tillbaka till campingen,
dags för årets första möte/städdag.
Gustaf höll såklart låda...vart iaf lite städat/krattat.
Sen tog vi med alla barnen hem för lite lunch,
för att sen åka vidare på 40-årskalas.
Brorsan som börjar bli gammal =) GRATTIS!!!
Där var det än en gång svårt att få med ungarna hem....
att leka med kusinerna är ju bland det bästa som finns.
Hem kom vi iaf, och då blev det Robinson i rutan.
Tänk att man än en gång fastnat för det =)

Idag var det som vanligt simskola x 2, Daniel åkte dit båda vändorna.
Jag, Sofie och Gustaf var hem till mamma medans Emelie och Daniel
var på simmet. Hon börjar bli bra krasslig nu =(
Väldigt svårt att föra en normal konversation med, svammlar och
somnar om vart annat. All smärtlindring som påverkar antar jag...

Denna veckan har jag faktiskt sprungit tre ggr =)
Mån: 1,8km, ons: 2,6km och fre: hela 5,5km runt älven =)
Känns riktigt bra att ha kommit igång nu. Imorrn blir det runt älven igen....
ca 7,30, då är det lagom varmt =)

Nu ska jag käka lite ägg med hästkorv...mums...gonatt!