Kanske dags igen...

Kan nog behöva min blogg igen för lite terapijobb känner jag. 

Läste mitt sista inlägg, och nu känner jag inte likadant som då. Jobbet har gått tungt ända sedan i våras när vi fick beskedet om hur vi ska börja jobba. Mycket jobb skulle göras på kort tid, och det är aldrig en bra kombo. Har känns mig trött o slut hela hösten, vilket har lett till att min stackars familj haft en trist/grinig fru/mamma. Droppen som fick min egen bägare att rinna över och leda till den sjukskrivning jag nu har var en blandning av pressen på jobbet och att min älskade pappa somnade in för gott för lite mindre än två veckor sedan. Nu kämpar jag på och väntar att få komma på KBT för att bearbeta allt.