Seans

Igår var jag, flera kollegor och vänner på seans. Hade inte en susning
om vad jag kunde förvänta mig, men jag kan lätt säga att jag fick mig
en rejäl överraskning. Det första som hände när vi satte oss ner inne i
vardagsrummet var att de två kvinnorna som skulle hålla i seansen sa
vad de hette och hur de jobbar. Sen sa de att det var dags att börja. En
av dem lät den första personen komma, och hon berättade lite om den
kvinnan. Hur hon dog, vad hon gillade och lite sånt. Det tog väl ca tio
sekunder innan jag fick hjärtklappning och insåg att det är min mamma
som kommit dit. Lyssnade klart på hennes beskrivning av kvinnan, sen
frågade hon om det var nån av oss i rummet som kände igen henne. Jag
sträckte genast upp handen. Hon fortsatte berätta om henne, och att hon
sagt att jag fick hjälpa henne mycket och att hon bad om ursäkt för alla
gånger hon beklagat sig över sina krämpor till mig. Tydligen så ska hon
busa lite med skåpluckorna i vårt hem. Än så länge har jag nog inte sett
nåt sånt, men jag tänker hålla utkik nu...... Fler i rummet fick besök av
nära o kära, och när min kollega fick in sin mamma i rummet kunde jag
inte hålla tårarna borta. Blir tårögd bara av att tänka på det. Hon dog för
många år sedan, och det blev en otroligt känslosam stund. Kändes bra
att få göra det här, och jag skulle definitivt vilja göra detta igen. Då vill
jag ha med mig Daniel också. Tänk om han kunde få träffa sin morfar...
Var pyttelite skeptisk innan jag åkte hem till jenny igår, men nu är all
tvekan jag hade borta. Jag är en troende seansare ;-)