fy fan

nu är jag jävligt trött på det här. i fortsättningen

ska jag minsann inte bara svara "bra" om nån

frågar mig hur jag eller barnen mår (så som man

brukar säga utan att kanske egentligen mena det).

tydligen tror folk att vi mår superbra, jag o

barnen. det kan jag tala om att vi INTE gör. jo

jag är fortfarande fullständigt övertygad om att jag

gjort rätt, men behöver det betyda att jag mår

bra för det? jag mår piss vissa stunder, mest de

gånger som barnen är ledsna men även annars.

gustaf har haft ett helvete sen jag flyttade o det

är mitt fel. hur kan då folk tro att vi mår bra????????

ja han mår mycket bättre nu, iaf när han är med

mig. ibland blir han ledsen o saknar sin pappa, o

då brister mitt hjärta. vad ska jag då göra??? kan

bara försöka trösta så mycket jag kan. samma

sak med tjejerna, de har dock inte haft samma

problem att sova i början som gustaf hade. tycker

det känns för jävligt att splittra en mamma o pappa

för barnen, men så här är det nu. det är bara att

gilla läget. jag har valt detta, o då får jag ta

konsekvenserna. tydligen räcker det inte med att vi

mår dåligt i "smyg", jag ska också berätta utförligt

precis hur dåligt när nån frågar. eller ska jag

helt enkelt skita i det?? de kan ju prata bäst de vill

bakom min rygg, vi blir ju inte att må bättre för att

andra vet hur dåligt vi mår. eller??? nej nu

måste jag jobba vidare, lunchen e slut.