tända ljus

vad fint det är på kyrkogården när man ser alla tända
ljus i mörkret. jag o gustaf var dit nu på kvällen för att
tända två ljus, ett för min mamma o ett för bertil. tänk
att det gått snart nio år sedan bertil gick bort. fram tills
mamma somnade in för ett och ett halvt år sedan så var
det den värsta dagen i mitt liv. har aldrig kännt en sån
smärta i mitt bröst före de två händelserna. det kändes
som om nån bara tog mitt hjärta o trampade på det.
obeskrivligt. hade så gärna velat att bertil hade fått träffa
barnen, de hade avgudat varandra.
i den här situationen jag är i nu, så har jag tänkt mycket
på just dem två. bertil o jag tyckte mycket om varandra,
o detta hade han inte gillat. mamma älskade daniel som
en son, så detta hade hon inte heller gillat. självklart är
det ingen alls som gillar detta nu heller, men jag tror att
just de två hade tagit väldigt illa vid sig.
ikväll ska gustaf sova hos mig här i jax. vi får väl se hur
det går när det väl är dags att lägga sig. igår var han lite
ledsen o grät efter pappa, och det kändes i mammahjärtat
kan jag säga. när han gråtit efter mig så har ju daniel kännt
att han ju inte gjort nåt för att förtjäna det, o jag känner mig
så elak eftersom jag vet att det är mitt fel. usch, jag hoppas
det går bättre ikväll.