idag var jag med mamma och pappa till falun för att träffa läkaren,
vi skulle få svaret på senaste röntgen. skiten började igår när
mormor berättar att de skulle till falun idag istället för den
20 april som planerat. redan där började jag ana oråd =(
mamma är så dålig nu att de blev tvungna att beställa sjuktransport,
hon skulle inte klara att sitta upp i bilen biten in till falun.
väl där inne så kom doktorn rätt fort (brukar inte direkt vara i tid).
han började med att undersöka mamma lite, klämde på magen och så.
sen var det dags att få veta vad som syns på röntgen.
man såg direkt på honom att det inte var bra.
han sa att det spridit sig mer i lungor, lever och skelettet,
och att de nu provat alla de fyra olika cellgifter som brukar
funka på bröstcancer. ändå har det blivit värre =(
sen kom det som gjorde att mamma verkligen fattade vad han sa,
de skulle nu avsluta alla behandlingar för nu finns inget
som kan stoppa cancern mer. då bröt vi ihop båda två,
hur kan nån sitta och säga att min mamma ska dö???
JAG HATAR CANCER!!!!!!!!
satt tillsammans ett tag efteråt, sen åkte jag hem till
mormor tillsammans med daniel, gustaf och kusin anna.
där ska jag sitta och säga till en mor att hennes barn ska dö snart =(
fy fan. sånt ska ju bara inte få ske......
nu ligger emelie och gråter att hon vill hem till sin mormor
(vi hade sagt att vi skulle dit idag, men hon och sofie somnade i soffan),
tror hon känner på sig vad som händer. hon vet ju att hon är sjuk,
men vi har inte sagt nåt mer.
hur berättar man för dem då? gustaf är ju en sak, men tjejerna.
är de nog stora ännu? vad säger man? nån som har nåt bra förslag?
sitter hemskt nog och funderar på allt praktiskt som ska göras sen,
sen när det värsta har hänt....är nog lite för planerig av mig,
vill veta vad som ska hända, lååångt innan det är dags.
kontrollfreak är jag nog åxå....
imorgon bär det iaf av till kolmården. var först fundersam på om
vi skulle avboka, men det är ju lika bra att vi får det överstökat nu.
känner också att jag behöver lite mystid med maken, behöver
verkligen en lugn famn att falla ner i =)
lite lugn och ro tillsammans mitt i allt elände.
körde ju igång med VV på riktigt förra veckan igen,
men det gav inget resultat =( +0,8...fy. och det enda jag
känner för att äta nu är en massa god glass och lösgodis.
har en förmåga att äta massor av gott när jag är ledsen.
nu ska jag ta hand om en ledsen dotter.
kram
- Pia
- Borlänge, Dalarna, Sweden
- * fru till Daniel *mamma till tre sötnosar *dotter till Berit o Bent *lillasyster till Per
2 kommentarer:
Hej Pia, åh jag beklagar verkligen. Det rinner tårar när jag läser ditt inlägg. Jag kan inte ens föreställa mig det du och din familj går igenom nu. Och vad ska man säga till barnen. Ja frågar du mig så är barn mycket klokare än man själv anar, så det är nog bäst att hålla sig till sanningen, även om sanningen gör ont. Det är bra att säga att det är okej att fråga dig, och att fråga mormor om dom undrar över något, att det är okej att gråta och vara ledsen, att man till och med får vara arg om man vill det.
Sänder Er styrkekramar, det kan ni behöva nu. Hälsa familjen och ta hand om varandra. Kolmården är en jättebra idé tycker jag. Man kan behöva fly lite ibland.
Tusen kramar. Marcus hälsar
Hej ryser när jag läser dina inlägg är som jag reser tebax i tiden inget man önskar någon att gå igenom. Ja du vad säger man till barnen, e ingen lätt situation men att hålla sig till sanningen e det bästa. Dom fattar mer än va man tror o känner av en till tusen. Tror det är viktigt att de vet att man får vara arg ledsen och att man som vuxen oxå visar att man är det. Har en bok som jag fick när min far dog att läsa för barnen tror att de e en bra bok att läsa även innan du kan få låna den om du vill.
Om du vill prata så hör av dig, finns här.
Stora tankar
Kram Lotta
Skicka en kommentar